Skrikande föräldrar på sidlinjen pressar barnen

Kampanj ska förhindra föräldrabeteende på sidlinjen från att bli värre medan barnen idrottar. Experter säger att föräldrar bör förbli föräldrar och låta tränaren stå för coachning och kritik.

7. september 2017

Omkring de svenska bollplanerna, inomhushallarna och liknande samlas föräldrar till sportintresserade barn varje helg. De flesta stöttar sonens eller dotterns sport fullt ut på ett stöttande men dock tillbakadraget sätt. Ändå förstör ett fåtal upplevelsen för resten. Vi talar om den andel som inte kan hålla sig i skinnet för att skrika och gestikulera mot både domare, motståndare och spelare.

Det bestämde sig Dansk Boldspils-Union för att ändra inom dansk fotboll. Under kampanjnamnet "Husk respekten - også på sidelinjen" uppmanade man förra året bland annat föräldrar till bättre uppförande med bakgrund från en omfattande undersökning. 20% av 1071 tillfrågade fotbollsdomare i Danmark påpekade att föräldrarnas beteende hade förvärrats på sidlinjen. Helt specifikt rör det sig om nedlåtande uttalanden angående spelares utseende och förmågor med en fotboll.

Även om en lika stor procentsats menar att stämningen på sidlinjen har blivit bättre så ligger DBU's fokus på att förbättra beteendet bland de som skapar den dåliga stämningen.

- Det är ju riktigt många som absolut kan uppföra sig ordentligt. Men det är också några som i matchens hetta gör något som de inte skulle ha gjort om de bara hade tänkt sig för. Det är ett gemensamt ansvar att vi har en ordentlig ton på och utanför planen, sa Bent Clausen, vice ordförande i DBU och ordförande i styrelsen för Århus Stiftstidende förra året. Kampanjen  resulterade i fem nedanstående råd till föräldrarna.

6 av 10 klubbar har regelverk

- Vi har startat kampanjen efter uppmaning från både domarna och andra runt fotboll eftersom det någon gång då och då är några som glömmer det där med respekten på sidlinjen. Vi ser gärna att föräldrarna ska vara goda förebilder. Det är ett gemensamt ansvar, förklarade Bent Clausen för Danmarks TV2.

Andra element av undersökningen visade att 60% av de danska fotbollsklubbarna har en värdegrund eller ett set nedskrivna regler angående acceptabelt uppförande från involverade tränare, föräldrar o.s.v. Bent Clausen jublar över talet och uppmanar varje tränare till att ta tag i problemet i varje enskilt lag i en förening.

- Det ska angripas på lagnivå. Vi vill gärna att ännu fler sätter fokus på det, för vi vet att det är unga spelare som slutar eftersom de inte gillar ropen från sidlinjen, avslutar han.

Den före detta danska landslagsspelaren Martin Jørgensen blev fanbärare för de 5 råden som ska stoppa tendensen med skrikande föräldrar. I sin egen tränarverksamhet som U14-tränare i AGF i danska Århus beslutade han klart och tydligt att den enda som ropar till truppen var tränaren själv. Mamma och pappa ska först och främst fokusera på att vara mamma och pappa.

- Det är rimligt enkelt - fotboll ska vara kul för barnen och det ska vara en god ton. Det värsta är när föräldrarna står och ropar mot barnen och domarna. De ropen kan ju betyda att barnen blir stressade och samtidigt kan jag innan matchen ha bett barnen om något bestämt och om då föräldrarna ropar det motsatta så är det svårt för barnen, säger Martin Jørgensen.

Svensk kod

På den svenska sidan av Öresund återfinns samma problematik med överengagerade föräldrar. Stockholms tre största fotbollsklubbar Hammarby IF, AIK och Djurgården IF har som de första infört en kod med bakgrund i en nationell undersökning angående överivriga föräldrar. Denna kod ska underskrivas av alla föräldrar till barn i föreningarna innan de får lov att stå på sidlinjen. Ytterligare information om koden hittas här.

Undersökningen visade nämligen att en av tre unga fotbollsspelare hade övervägt att sluta med fotbollen på grund av ropen. Dessutom svarade 83% av föräldrarna i undersökningen att de har upplevt andra föräldrar pressa sina barn för hårt och trakassera domaren. 1600 föräldrar hade i juli 2017 skrivit under koden.

- Arbetet med vår värdegrund är ett av, om inte det viktigaste arbetet, som våra ledare och vi som klubb jobbar med. En del av värdegrunden är såklart riktat mot hur våra föräldrar agerar och för att tydliggöra föräldrarnas ansvar har vi tagit fram dokument som beskriver hur våra föräldrar ska stötta sitt barn, löd det från föreningschef Peter Kleve i Hammarby IF i ett pressmeddelande.

Barnets ambition framför föräldrarnas

Enligt Reinhard Stelter, dansk professor i idrotts- och coachningspsykologi på Institut for Idræt og Ernæring vid Köpenhamns Universitet, bör och ska rollen mellan förälder och tränare vara åtskild.

- Föräldrarnas deltagande (i barnets sport, red.) är oerhört viktigt, men man ska komma ihåg att det är barnets projekt och inte ens eget, sa Stelter 2014 till DR och fortsätter:

- Det värsta är om föräldrarna börjar få ambitioner på deras barns vägnar. Man kan inte sätta barnet under press för att man som förälder själv har en ambition.

Stelter menar att samhällets generella fokus på att prestera utgör en stor press på barn. Det är inte nog att vara duktig i skolan - många föräldrar förväntar sig att deras barn också är goda inom idrott. Han uppmanar därför - i linje med Martin Jørgensen - föräldrar att vara mamma och pappa framför en coach.

Beteende smittar

- Det handlar om att beteende smittar. När pappa 1 får lov att obefogat ropa rövhål, bög och allt möjligt annat så tänker pappa 2 att han också kan göra det. Och på en tidspunkt blir det bara något man gör. Det är en fråga om vilket beteende och kultur vi har tillåtit, säger beteendeexpert Tony Evald Clausen till Århus Stiftstidende.

Tillbaka till DBU's egen undersökning. 5% svarade att de inte vill ingripa om ett annat barns mamma eller pappa står och ropar. Av den gruppen törs var fjärde helt enkelt inte gripa in och försöka få det stoppat. Något som experten kallar "The Bystander Effect".

- När det tysta flertalet inte säger något så kommer han som ropar högst ha en klar uppfattning om att de som inte säger något håller med honom.

Tony Evald Clausen är också av den uppfattningen att vi som människor i högre och högre grad identifierar os själva som människor utifrån hur gott våra barn klarar sig.

- Det är inbyggt i varje människa att man gärna vill att ens barn har det bättre än en själv. I Danmark har vi nått dit där det har blivit helt okej att jag ensam vet vad som är bra för mitt barn och alla andra ska bara se till att göra allt gott för mitt barn. Och vissa föräldrar har svårt att se att de stundtals går långt över gränsen - också när de står på sidlinjen till sonens fotbollsmatch, avslutar Clausen.