Hur mycket kan man pressa sitt barn till att hålla på med sport?

Kan man pressa sitt barn till att vilja spela en bestämd sport eller ska viljan komma helt naturligt? SportMember letar efter svaret bland psykologer och markanta personligheter i sportens värld.

2. oktober 2017

En ny sportsäsong betyder också att en ny kull med barn har blivit gamla nog för att prova på en sport. Valet av sport hänger oftast på föreningsutbudet i lokalområdet, men i riktigt många fall har mor eller far ett mycket stort finger med i spelet. En favoritsport, som lillen också ska börja med.

Alla kan vara eniga om att det är fair. Vad det i gengäld dock är stor oenighet om, är hur mycket man kan, ska och bör pressa sitt barn till att vilja spela en sport - både av en bestämd slags sport och omfånget av den. SportMember tar här fram synpunkter på ämnet från olika åsiktsperspektiv i den danska sportvärlden.

Vi startar med den tidigare professionella danska landslagsspelaren i fotboll Martin Jørgensen, som själv fick en mycket lovande karriär ur sin stora talang. Fundamentet till en utlandskarriär på 13 säsonger i italienska Serie A blev dock inte lagt genom hård press hemifrån, men från ren och skär kärlek till spelet. Den höga tankarna om träning i fotboll håller han fast vid idag.

- Det är träning, träning, och träning. Det finns inga genvägar. Det är hårt arbete, det är tråkigt, kallt, blött och tränaren är en idiot. Då man ska ha lust att träna, och man ska brinna för det. Gör man inte det, når man inte toppen. Så här kommer ett höjt pekfinger till alla de föräldrar som pressar sina barn. För har ungarna inte en inre lust till att spela fotboll, så är det endast en fråga om tid innan de slutar för att det blir för hårt, har Martin Jørgensen tidigare förklarat enligt Lokalavisen Aarhus.

Även om den tidigare landslagsspelaren som barn inte hade något emot att träna av egen lust tills solen gick ned finns det också ett hav av exempel på stora sportikoner - också i andra sportgrenar än fotboll - som hade nytta av den konstanta pressen från mamma och/eller pappa för att nå världstoppen.

En av golfsportens stora profiler Tiger Woods fick följa med ut på banan redan som 2-åring och pappan har skrivit böcker om teknikerna han använde för att träna sin son. Även Andre Agassis storslagna tenniskarriär skylls till viss del på sin pappas hemmabyggda bollmaskin så att Agassi kunde returnera bollar som blev skjutna mot honom.

I Danmark finns det också prominenta sportstjärnor som blev pressade genom uppväxten - mest känd är kanske exemplet Caroline Wozniacki som har status som en av världens bästa kvinnliga tennisspelare. En status som bland annat är uppnådd med bakgrund i hård träning från sin mycket kompetenta och verbala pappa, Piotr Wozniacki.

Författaren till boken "Opdragelse af en vinder", Rasmus Ankersen, har flera gånger hänvisat till deras träningssamarbete när han förklarar vikten av föräldrapress för att nå toppen i sin sport. Utöver att vara styrelseordförande i FC Midtjylland och sportdirektör i Brentford FC är han också tidigare mentalcoach.

- Vi behöver helt klart några som Piotr Wozniacki (Caroline Wozniackis far, red.). Kanske är det i verkligheten hans uppväxtstrategi och träning man bör lyssna till. Se också Kevin Magnussen i Formel 1. Han har heller inte följt den danska modellen. Det ska något mycket mer radikalt till än det, Team Danmark erbjuder. Om man ska skapa resultat som Caroline och Kevin ska det i varje fall något radikalt till, sa Rasmus Ankersen till Århus Stiftstidende 2014 i förbindelse med Wozniackis US Open finalplats. Han fördjupar:

- Vi kan utmana det klassiska idealet om hur mycket man kan göra. En dansk mentalitet härskar om att om man gör något för mycket så är det ohälsosamt. Det är fint med ett sådant ideal men om vi ska skapa stora sportstjärnor ska det något extraordinärt till. Och jag tycker då inte att varken Kevin eller Caroline verkar speciellt osunda. Tvärtom ser jag dem som båda sunda och självständiga människor, avslutade Ankersen.

Ankersen får uppbackning från en av de största idrottsmästarna i Danmark - om inte den största. Eskild Ebbesen har utöver 3 OS-guldmedaljer på CV't hållit igång sin idrottskarriär tills han var 40 år gammal. Idag reser han runt i landet och håller föredrag om motivation och coachning, och han ser inget problem i att man pressar sitt barn i sportens värld.

- Jag tror inte på att det finns några talanger som har så stor träningsiver och passion för sin sport att de automatisk tränar så mycket som ska till. Det kräver hög disciplin och att någon utifrån kan motivera och piska dig så att du förblir på rätt kurs, löd det från Eskild Ebbesen.

Det är dock långt från alla idrottsutövare som får möjlighet att driva sin sport så långt som Ebbesen har kunnat och få lov att uppleva den succé som följer med berömmelse och medaljer. Och bland den stora grupp av människor som inte infriar sin talang, kan en stor del av orsaken återfinnas i en allt för stor press som leder till stress. I alla fall om man ska tro barnpsykolog och tidigare ordförande för Børns Vilkår, John Alsted Halse.

- Det slutar ofta med att man (föräldrar, red.) förväntar och tvingar barnet till att ta ett större steg än det har ben till för att uppfylla omgivningens önskningar och behov. Det får motsatt effekt, och i min psykologiska verksamhet har jag sett otaliga exempel på att barnen blir omotiverade och slutar med sporten när de kommer in i puberteten,” sa John Aasted Halse förra året till Kristeligt Dagblad, medan han under samma tid klart uttrycker att föräldrar fortfarande bör utmana sitt barn på en förnuftig nivå.

Sportpsykolog Nicklas Pyrdol Christensen håller med Halse i att det är tonåren som avgör om man blir något inom sin sport eller ej. Pressen hemifrån ska dock gärna ha den motsatta effekten än stress.

- Det kommer att komma motgångsperioder i de unga åren där andra sociala aktiviteter kan verka mer tilltalande. När den inre motivationen till att fortsätta med sin sport dalar så kan föräldrarnas krav och förväntningar vara med till att få barnet genom de svåra tiderna, sa Pyrdol Christensen som har ett klart intryck av när dessa förväntningar går och blir negativa för ett barns lust till att utöva idrott.

- Den dåliga pressen är när föräldrarna ställer krav på barnens nivå och kräver att de levererar goda resultat här och nu. Det riskerar att ge dem ett skröpligt självvärde för att de tror att de endast är något värda och älskade om de levererar resultat. Istället bör man som förälder ställa krav på insats, attityd och utveckling, för det har barnen kontroll över, avslutar han.